År 2016 satt Else-Marie och jag på en parksoffa i Holmavik och tittade på utsikten.

Det knäppte och sprakade bakom oss och vi funderade länge på vad det var som lät. När vi studerat buskaget ett tag såg vi att det var lupiner som öppnade frökapslarna och skvätte ut frön!
Nu satt jag på samma bänk och mindes henne och hur fint vi hade det. Lupinerna knäppte i kvällssolen och jag blev riktigt nostalgisk. Kändes som om hon satt bredvid mig och lyssnade på knäppningarna.