Utflykt till Geysir för sista gången denna resa. Jag har blivit så pass bra i mitt knä så jag kunde ta ett par hundra meters promenad för att fotografera Strokkurs blåa bubbla. Ett måste!

Fikat och klart tänkte vi besöka en jökel.

På lufttrycket i däcken känner man hur bilen uppför sig. Asfalt kräver 2,4 bar och ilfar vaegur funkar bäst med 30 PSI, ca 2 bar. Är trycket för högt när man kör i stenrösen skakar bilen och vi sönder och samman. Är trycket för lågt på asfaltsvägar slingrar sig bilen som en ål i näbben på en häger.

Gäller att justera trycket efter situationen.

På väg 36 var det asfalt men på 336 var det grusväg, riktig illfar vaegur som ofta var mer stenröse än väg.

Vi skulle till en jökel men sista backen såg för kuslig ut.

Upp hade väl funkat, men nerför hade nog varit förenat med allehanda olyckstillfällen. Vi röstade om vi skulle köra upp och det blev två röster för nej och ingen för ja.

Vi kom alltså inte framtill isen.

Vi stannade nedanför backen och fikade till utsikten över ett fint vattenfall.

På ditvägen korsade vi en fors. På tillbakavägen hittade vi nästan inte övergångsstället.

Chansade och lyckades hitta rätt.

När vi äntligen kom ut på asfaltsvägen åkte vi till Geysir och slappnade av med Magnum-glass på vårt vanliga ställe.